Cold Steel Cavalier Rapier "Värja"

Cold Steel Cavalier Rapier "Värja"

Militärt bruk av värjan i den svenska armén

Soldaterna var utrustade med värjor fram till slutet av 1700-talet. Korpralerna hade redan innan dess bytt sina värjor mot huggare.  En mycket stor tillverkare av värjor var Wira bruk i Uppland. Blankvapen I Sverige började värjor användas av såväl infanteri som kavalleri under andra hälften av 1500-talet. Gustav II Adolf importerade armévärjor från Nederländerna och dessa var i bruk från ca 1620 och under huvuddelen av 30-åriga kriget. Karl XI införde enhetsmodeller av värjorna. De färdigutvecklade karolinska värjorna, inte minst drabantvärjorna, kan betraktas som en helt svensk värjtyp. Gustav II Adolf återställde kavalleriets betydelse bland annat med en ny stridstaktik, att anfalla med värjan i högst hugg istället för som kontinentens kavalleri återvända bakåt efter att de avfyrat sina pistoler, sk. karakolering. Karl XI förfinade denna taktik ytterligare, dvs kavallerichock med blanka vapen. Karolinerryttarens viktigaste vapen var den raka värjan. Den var ett effektivt vapen som lämpade sig både för stöt och hugg.

Det finns två grundmodeller av värjorna; • Infanterivärjan från 1685. • Kavallerivärjan

Infanterivärjan

Infanterivärjan för manskapet, kallades kommissvärja, hade enkel parerstång i stället för kavallerivärjans dubbla och en S-formad sidobygel på fästet. Båda värjorna hade en lång, tvåeggad klinga som var lämpad både för stöt och hugg. Officerarna hade en kommendervärja som var avsedd att markera deras egenskap av befäl. 

Kavallerivärjan

Kavallerivärjan hade en klinglängd på 95 cm, komissvärjan 91 cm och kommendervärjan 96 cm. Klinglängderna har varierat några cm inom vapentyperna.

Pallasch

På 1770-talet infördes i Sverige en lång, eneggad kavallerivärja med sabelfäste, kallad pallasch.Pallasch var ett blankvapen som bestod av en svärds- eller värjklinga i kombination med ett sabelfäste. Pallaschens konstruktion ansågs vara mer funktionell än värjans då det gällde att utdela hugg mot en tyngre kroppsbepansring. Även en del tunga värjor med korgfästen och knapp har (oegentligt) kallats för pallascher, t.ex. den svenska pallaschen m/1775 för Västgöta och Smålands kavalleriregementen. I alla länder där pallasch har använts har den endast utnyttjats av tungt kavalleri.

Teknisk specifikation

• Material: 1055 kolstål
• Totallängd: 44,25 "
• Blad: 36" l Kolstål  
• Finish: Polerat stål
• Handtag: metall
• Övrig information: Trådlindat grepp och pommel. Svart skinn med stålbeslag..
• Klinga: Skarp slipad

Tillverkarens original beskrivning:

Construction: 1055 Carbon Steel; Overall: 44.25"; Blade: 36" l Carbon Steel l Standard Edge l Mirror Polish Finish; Handle: Metal; Other Info: Double edged and needle tipped blade. Tempered steel pierced shell guard, rings, quillons, and knuckle bow. Wire wrapped grip and counter balancing pommel. Black leather scabbard with steel fittings. Boxed.

Värjans historia i världen

Värja är ett egentligen ämnat för stöt och som sidogevär buret blankt vapen med lång och smal, en- eller flereggad klinga. Värjan användes på 1800-talet och i början av 1900-talet mindre som försvars- eller anfallsvapen än som befäls- och prydnadstecken. Värjan tillhörde särskilt ämbets- och tjänstemännens uniformer. Kraftigare värjor, främst lämpade för hugg kallas huggvärjor, medan stötvärjorna är lättare värjor med tunn klinga, exempelvis rapiren.

Som stötvapen är värjan två- eller treeggad, som huggvapen en- eller tvåeggad. Den skiljer sig från sabeln dels genom flera eggar dels genom den raka, nära en meter långa klingan. Värjan bäres vid vänstra höften i en beslagen läderslida, som hänger i ett band (värj- eller axelgehäng) på högra axeln eller i en livrem eller i ett vanligt koppel.

Vapentypen härstammar från medeltidens svärd. "Värjan är alltid ett enhandsvapen och har oftast smidig klinga samt ett fäste med i olika grad och på olika sätt utvecklad pareranordning. Från svärdet skiljer sig värjan dessutom genom sina smäckrare proportioner."

Redan under 1500-talet användes värja av rytteriet inom hela Europa samt ofta även av pikenerarna och musketörerna. Efter turkarnas, ungrarnas och polackernas framträngande utbyttes den dock småningom mot den till hugg lämpligare, mer eller mindre krökta sabeln. Vid några preussiska kyrassiärregementen fanns den kvar under namnet pallaschh. Pallaschen bäres i järnslida. Värja är ett av de tre vapen som används inom modern fäktsport. Användes av de svenska karolinerna.